~MoonLight Malo~

Livet På Landet Bland Barn & Hästar

Vore Alla Som Jag...

Mitt Liv Permalink0
Jag har en "ovana" att alltid hälsa/smajla mot okända folk jag möter, speciellt när jag är själv ute. Måste bita mig i läppen eller vända bort huvudet för att kunna låta bli!
Vilket ofta resulterar i småprat eller t o m att de öppnar upp sig totalt och berättar om allt möjligt! Känner mig ofta som en vandrande rådgivare, vilket jag absolut inte har något emot...
T ex stod jag mellan raderna på Ica för några veckor o gav en okänd karl relationsråd o det bara för att jag tog upp hans shoppinglista han tappade...
Och det är faktiskt inte helt ovanligt, jag har fått höra att jag ser så snäll o förtroendeingivande ut så kanske är det därför...
Vilket egentligen är raka motsatsen om vad jag fick höra om förr. Det gnälldes ofta till Mattias att jag inte hälsat o standardfrågan var "Är Malo sur på mig?" Då hade de förmodligen gått på andra sidan vägen eller nåt sånt och den dåliga självkänslan visade sig genom osäkerhet när jag inte tittade på dem. Men jag ser sällan eller aldrig folk som jag inte direkt möter. Jag är inte den typen som går o blegar på alla i närheten, eftersom det helt enkelt inte intresserar mig. Istället ser jag resten av världen, miljön...
Men men...
Tillbaka till dagens händelse; mötte en tant som jag smajla o hälsade på och hon blev så förvånad att hon stannade upp o bad mig stanna. Hon stod en stund o bara tittade på mig o jag frågar om hon har nåt på hjärtat. Då säger hon "Vore alla som du så vore världen en bättre plats att leva på. Tack!" och sen ger hon mig en kram!
Behöver jag säga att det gjorde min dag! :)
 
Till top